Balkongen igen

Solen skiner igen och varför inte njuta en stund av kvällen på balkongen? Härligt efter en lång dag med först jobb sedan sju i morse och sedan en timme hos polisen så att fru Nyström får ett pass där hon heter just Nyström istället för Jansson. Hos polisen påminnde köandet och kassorna om barndomens besök på Posten.

Vad gjorde man egentligen på Posten förr i tiden? Jag har bara svaga minnen av att man stod och väntade länge på att numret på kölappen skulle dyka upp på den elektroniska skylten ackompanierad av det där typiska plingljudet. Men sen då, vad hade man för ärenden? Köpa frimärken? Betala räkningar? Få pengar utbetalda? Hämta paket?
Det här var ju före 1990-talet och det fanns inte internet hemma hos folk så man kunde varken skicka e-post, chatta, betala räkningar genom internetbanken eller nätshoppa. Det fanns inte heller mobiltelefoner så några sms eller mms gick inte att skicka, så behovsmönstret lär ha sett lite annorlunda ut. Lite mer åt postkontorshållet. Tänk dig själv att du var mer eller mindre tvungen att förse varje sms eller e-post med ett frimärke som skulle köpas på Posten.

Jösses vad mina barn kommer tycka jag är mossig när jag berättar att "när pappa var liten så fanns inte internet och mobiltelefoner. Musik lyssnade man på i radion och på kasettbandspelare. Ville man kolla på film hemma så kunde man hyra en videobandspelare och videofilmer på stora svarta kasettband. Om man inte hade spolat tillbaka banden när man lämnade tillbaka dom så fick man betala en extra spolningsavgift.

Puttin' on the Ritz

Lindex kör en reklamfilm med en skön låt i, jag vet inte riktigt vem som gör just den versionen men låten är definitivt en klassiker, jag minns ännu en gång tillbaka till barndomens många bilresor mellan lägenheten i Söderhamn och mormor & morfar och sommarstugan utanför Kilafors. Puttin' on the Ritz rullade tillsammans med Dolly Parton's Xanadu och annat 70-80-talsgodis i bilens kassettbandspelare.

Wikipedia säger:
"Puttin' on the Ritz är en sång skriven och komponerad av Irving Berlin år 1929, som bland annat har framförts av Fred Astaire. 1982 fick den indonesiske artisten Taco Ockerse en hit med en "popig" version av låten. 2009 spelade The You Know Who från Los Angeles in låten vilken även ingick i Lindex höstkampanj."

Undrar hur mossigt kasettband egentligen är på en skala? Eller VHS-band i videon? Eller LP-skivor? Folk i min ålder är väl bland de sista som växt upp med sådant? Inte ens disketterna som kom efteråt finns ju kvar längre. :-)